Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kärnkarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden med idrottens hjälp fostra lika hårdföra män
än en gång? Låt oss hoppas det!
Hur många gånger har jag icke sett gubben Johan
genom kikaren ta upp näten ensam i storm och sjö!
Det är ett konststycke som måste ses för att förstås.
Då tar han tänderna till hjälp, ror sakta men
obevekligt säkert mot sjöarna och sköter sin sak. Han
slarvar inte. Näten skola ligga ordentligt i båten
också. Den sega kraften i de gamla armarna räcker
gott till, ty den nyttjas klokt och ekonomiskt. Mager
är han — inte ett uns fett för mycket. Och var skulle
han för resten få sådant därute på de magra
kobbarna.
Vi lågo med en ånglustjakt långt ute i
Norrskärgården, då Johan Södermans John kom kryssande
för bottenrev i en styv nordostlig kuling. Han sökte
tydligen samma hamn som vi. Genom Zeisskikaren
följde jag hans åtgöranden. Vid varje vändning måste
han fram och hjälpa över focken. Vi sågo honom
hoppa fram som en tätting så snart han gjort lä, ordna
grejorna där framme och hoppa tillbaka till rodret
med samma lätthet, i en situation, där de flesta andra
skulle ha måst hålla sig fast mycket energiskt för
att icke gå över bord. Som en gammal mager gud
satt han och klarade sjöarna.
Så småningom tog han sig upp till oss och kom
naturligtvis ombord, sen han kastat kroken. Det blev
middag och gubben Johan var vår hedersgäst. Efter
middagen blev det naturligtvis kaffe och punsch och
historier på akterdäck. Men så började det regna
och vi flyttade oss ned i salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
