Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min farligaste situation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, han begrep! Joo då! Då man inte är
expert — jo, han fattade hela galoppen.
Då hände det — divan slog sig för pannan och
skrek något om en sömmerska — adje Heber Herr
Engstrem, i hab wos vaagessen — amusieren sie sich
— wir treffen uns wieder —
Och jag var plötsligt ensam med rumäniern.
Han utvecklade en myckenhet av älskvärdhet och
sade sig kunna behärska linan till min belåtenhet.
Jag medger, att jag var dum, men samtidigt ville
jag visa att jag kunde genomföra det, jag givit mig
in på.
Jag placerade läderbiten riktigt, tog ut den igen
och sade: — Ni förstår, att jag kommer inte att ägna
mitt liv åt detta! Alltså höjer ni mig några tum
från golvet, så att jag kan få tillfälle att släppa med
tänderna, om jag inte anser mig ha krafter nog!
—- Verstanden!
Mannen gick bort till en utgång, där hjulet fanns,
med vilket han kunde dirigera linans höjning och
sänkning. Jag placerade läderbiten all right och väste
mellan tänderna: — Los!
Det gick sakta, oändligt sakta. Idiotiskt nog
släppte jag icke mitt tag, då jag kunde inbilla mig
vara en eller halvannan meter från golvet. Detta var
ju min begränsning. Men samtidigt intresserade det
mig, att jag hade tillräckligt bra halsmuskler.
Och plötsligt befann jag mig vara mitt i cirkus,
halvvägs till taket. Något av fasa grep mig och jag
kunde ju icke skrika. Det av morrning jag kunde
prestera hördes väl knappast. Jag kunde icke heller
se mig om. Jag var dömd att stirrande i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
