- Project Runeberg -  Medan det jäser /
103

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Att flyga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Krokstedt och jag på överenskommen tid och plats. Vädret
var bra och ganska lugnt. Solen sken igenom molnen
litet varstans. Från Skeppsholmen roddes vi av några
flottans matroser över till Galärvarvet, och där i en
av verkstäderna förvandlades jag med kapten
Krokstedts hjälp till flygare — åtminstone vad den yttre
anständigheten beträffar. Jag fick yllehuva, flvghjälm
av skinn, halsdukar och en flytrock, det sista för det
fall att vi skulle komma i vattnet. Och sist av allt
placerades ett par flygglasögon på min panna. Ett par
flyghandskar fick jag också och var färdig. Vi tågade
alltså till slipen där det nya hydroplanet stod
glänsande vackert och ändamålsenligt att skåda. Där
väntade några intresserade vänner, framför andra Carl
Cederström naturligtvis som vår förste expert — d:r
Nordenmark och några kvinnliga gynnare som med
ängslan beredde sig att genomleva den oroligaste
timmen i sina unga liv.

Med hjälp av en stege klättrar jag upp i mitt
sittrum. Jag sitter som i den bekvämaste lyxautomobil.
Mekanikern knäpper skyddsremmen över mina knän
eller om livet, hur man vill kalla det, för att hindra
att jag i vidrigt fall skall kunna slungas ur maskinen.
Kapten Krokstedt placerade sig i förarrummet, ett
tecken åt matroserna där nere, en viftning åt vännerna
på stranden, vi glida utför slipen, tull fart på motorn,
och om några sekunder rusa vi med 50 knops fart
framåt på vattnet. Stränderna äro svarta av viftande
människomassor. Jag ser på deras öppna gap att de
hurra också, men surret av motorn omöjliggör varje
uppfattning av denna sympatiska bifallsyttring. Jag
lyfter min handskprydda näve och viftar tillbaka, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:50:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/detjaser/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free