Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kareten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kom som gäst — tillfällig — in i en
gammal herrgård som ligger någonstans på gränsen mellan
Småland och Östergötland. Där fanns en gammal
trädgård och i dess avlägsnaste ända, där myren
började på andra sidan om en stengärdsgård, låg ett
skelett av något som möjligen en gång varit en vagn.
Det hela var tillplattat, ungefär som om en tung
gud skulle ha satt sig på godsherrens finaste vehikel
och velat tillintetgöra den.
Godsherren själv visade mig och förklarade
tillvaron av denna vagnruin.
— Man berättar, sade han, att den som ägde den
här gården för 150 år sedan, var en ung, glad och
galant herre, men en slät hushållare. Han hade
någonstans i Östergötland upptäckt en karet och gripits
av en vansinnig längtan att äga den, trots dess bredd
och övriga stora egenskaper. Ägaren var en klok
man och behövde därtill pengar. Genom en serie
lyckade tricks förmådde han den unge herrn att
utbyta ett halvt mantal av sin egendom mot kareten.
Men då den unge ägaren på de gamla
Ydrevägarna skulle åka hem med sin nyförvärvade vagn,
befanns den för bred. Den kunde icke ens köras in
på gården. Betjänterna måste lyfta bort den ena
grindstolpen för att få in den. Och var gång
godsherrn skulle köra ut eller in, måste hela apparaten
med flyttandet av den ena grindstolpen sättas i gång.
Så småningom tröttnade den unge och lättsinnige
godsherrn på kareten och allt som den tvingade med
sig av arrangemang.
Han lät borra två hål i baksitsen på kareten och
placerade den borta i trädgården som prevet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
