Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ebbarpsgölen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, för ali del!
— Nu har ni svurit, sade jag högtidligt. Men
varför ska vi ha var sin tolvskilling?
— Jo, ni ska visa oss vägen ut till Tjuvholmen!
Kan ni den?
— Ja vars!
Tolv skilling! Det var en svindlande summa för
oss som knappt vant oss vid femöringar. Det som då
och då duggade var en och annan tvåöring eller
ettöring, då vi öppnat grinden åt någon vägfarande.
Vi stoppade våra rudor i fickorna, grepo våra
väldiga tallspön och hoppade i land på de gungande
tuvorna, fast alltjämt beredda att återta vår säkra
position, om sällskapet skulle synas vilja bryta eden.
— Va har ni metat för nånting, små bassar?
frågade den rödhårige.
— Ruder, svarade Calle Trenck och drog upp
ett slemmigt sprattlande exemplar ur sin
blaggarnsrockficka.
— Hör du, lilla basse, sade den rödhårige, om
du äter opp den där, så får du tolv skilling. Men du
ska äta opp’en som han är!
Calle Trenck mörknade. Tolvskillingen lockade.
Jag såg tårarna komma fram och rinna nedåt hans
smutsiga kinder.
— Han vill väl inte, att ja sa äta opp’en
levanes?
— Jo, just levande, din lilla fula basse!
Och han tog fram tolvskillingen och lät den
glindra framför Calles ögon.
— Gör’et inte, Calle! ropade jag indignerad och
med fasa och äckel i min unga själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
