Medan det jäser / 167 (1939) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tjuren

Det är gudnås inte mycket jag är rädd för
numera, så vida inte försiktighet kan anses som ett
slags rädsla. Ty om man lugnt går fram och
undersöker det till synes skräckinjagande visar det sig oftast
vara av högst ofarlig natur. Människor skrämma mig
knappast längre och djur ännu mindre.

Men jag gör ett undantag för tjurar. Har läsaren
varit ute för en folkilsken tjur? Inte? Men tänk
er själv en naturkraft som får tillbringa största delen
av sitt liv i ett bås och ha en stor järnring i näsan,
fjättrad vid en vägg och omgiven av tilldragande och
ljuva väsen — ty kor äro ljuva i sitt slag. Man
kallade i det gamla Hellas Pallas Atene koögd. Man
får akta sig i våra tider att kalla en ung dam koögd,
om hon inte är klassiskt bildad, ty då bör det vara
en artighet och uppfattas också som en sådan, och
hennes klassiskt bildade kavaljer kråmar sig som en
påfågel och slår ut stjärten om hon kallar honom
tjurig i utbyte.

Men tänk er själv i tjurens vanliga situation även
på en stor herrgård. Tänk er stå bunden med ring
i näsan och en vulkan i hjärtat, medan välklädda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>