- Project Runeberg -  Medan det jäser /
171

(1939) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oskyldigt sällskap halvt förälskade studenter och
föremålen för deras ömma lågor!

Jag minns knappast vad jag själv gjorde. Men
jag vet åtminstone så mycket att jag slängde en korg
innehållande glas och tallrikar emot tjuren. Detta
måtte ha uppehållit honom något, ty han sysselsatte
sig med korgen en längre stund. I nästa ögonblick
befann jag mig på väg mot toppen av en björk, just
lagom högt för att undgå ett eljest oundvikligt öde.
Jag stannade på närmaste för Tiberius oåtkomliga
gren och överblickade situationen. Av damerna
syntes icke ett spår, men i träden runt omkring, sutto
5 andra studenter som icke utan intresse betraktade
det gräsuppsparkande och bölande vidundret, som
stört oss i vår idyll.

Tiberius gick fram till min björk, skrapade,
ruskade på huvudet och slipade hornen mot stammen,
gick baklänges under ilsket mullrande, fixerade mig
en stund och lade sig plötsligt lugnt ned att idissla.
Han visste ju att han hade oss som i en liten ask
Varför då visa sig angelägen?

Vad skulle våra älskade tänka om oss? Hade vi
icke likt toreros bort möta tjuren och som matadorer
stannat som segrare på valplatsen? I stället sutto
vi som små ynkliga fattiga studenter i var sin björk i
Berga hage, arga, rädda och nästan förbannande våra
födelsestunder. Vi kände med ett ord vår
begränsning.

Jag vet inte hur länge vi sutto där, men
timmarna skredo. Tiberius steg upp ibland och stirrade
med olycksbådande ögon på oss. Han kunde vänta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:50:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/detjaser/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free