Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i lagårn, för då får di löven å skjut’an. Si sådan
ä han! Men likare tjur, va tjuraffärder anbelanger,
de finns inte i hela Småland å Sverget me. Så en
få ha liksom aktning å avsky för bå honom å
kammar-herrn. Kom nu Tebirjus, så går vi! Men gack inte
ner förrän I inte hör mej, harra, ja säjer de för
säkerhetas skull!
Och med armen om Tiberii väldiga nacke
avlägsnade sig Lagårds-Johan.
Ynkliga och små och lagom pampiga, reducerade
till verklig litenhet, hasade vi oss ned ur björkarna
och lommade skamsna och försagda tillbaka till
pensionatet. Där väntade oss flickorna. De hade varit
så oroliga, så!!!
Men Berga hage var pensionatets enda
promenadplats, om man inte tog den banala landsvägen
eller ägnade sig åt havets fröjder, vilka senare som
bekant grumlas något, om man har fruntimmer
ombord.
Tjuren behärskade tydligen för hela sommaren
Berga hage och våra möjligheter blevo därigenom
betydligt decimerade. En kväll hälsade vi på gubben
Fånglina som satt på bänken utanför stugan och lät
gumman föreläsa dagshändelserna i Kalmartidningen
Barometern. Vi hade med oss en flaska punsch och
diskuterade traktens on dits med gubben, som mycket
snart tinade upp. Tjuren kom också på tal. Fånglina,
som sålde fisk till Berga gård, hade sista tiden för
Tiberii skull måst ta en lång omväg, vilken inte
passade honom. Och hans gumma hade måst lämna en
mjölkflaska i sticket och räddade sig i sista stund
över en gärdesgård som genom ett under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
