Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vågberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Farn fick förståss ge sej ut efter strandvrak och ljung.
Eld fick di, och Karlsson klarade opp hela
faderallan som den värsta barnmoderska. Det fick han
göra på golvet, men så samlade di ormbunk och
bredde focken över och lag Karlssons gamla sjöpäls
ovanpå flickan i fållbänken. Det värsta var myggen,
sa Karlsson.
På det viset kom Vågberg till.
Nu är han gammal och jag känner något till
hans liv. Han hjälpte till med fisket i början. Så dog
hans far. Gumman mor började bli för påstridig,
och en vacker dag tog Vågberg hyra som kock på
briggen Adolfina av Rådmansö. Han gick
igenom graderna och var just bäste man ombord, då
kapten Söderbom sade åt honom att han skulle läsa
på styrman. För kvicktänkt var han och en jävel
te å räkna med siffror. Farsan var död och morsan
gav sig i väg i samma veva. Vågberg stod där
plötsligt som en rik man med ett tusenkronorsarv
och gården plus några a x i briggen. Vad var
naturligare än att han började läsa! Efter fyra år var han
kapten på skutan och nu för några år sedan, då
vår bekantskap inleddes, hade han lämnat båten
åt sin äldste son. Han hade då seglat Adolfina som
kapten under trettiofem långa och arbetsamma år.
Nu seglade Adolfina, något ryggbruten, men för
resten i gott skick en farlig trade mellan Frankrike
och England. Och förtjänade pengar som gräs.
Kriget var bara bra, så länge det inte kom hit och
Adolfina kunde hålla sig på ytan. Men pojken var
nästan lika full i fan som Vågberg själv hade varit,
och hittills hade alltihop gått bra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
