Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femton år sednare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvem har du med dig? — frågade deo sjuka,
då ljusskenet föll på ynglingen.
— Goda mamma, blif icke ond; men då jag
hörde din jemmer i sömnen och såg huru du frös, när
jag dertill betänkte att vi icke ätit på ett dygn och
icke heller nu mera ägde någonting alt sälja, blef jag
ledsen och beslöt att gå ut och — tigga* Vänd dig
icke bort och gråt icke, ulan hör mig; din Alva led
af hungrens plågor. — Den här herrn har lofvat att
hjelpa oss. Ser du, mamma lilla, vi skulle eljest båda
dö af brist på allt, — yttrade Alva, höljande modrens
händer med kyssar.
— Alva, mitt goda barn, du måste då äfven ligga,
— suckade modren med smärta.
— Min fru, — inföll ynglingen, som kände att
här icke passade att säga madame, — jag skall med
verkligt nöje erbjuda min hjelp, tills ni åter blir frisk,
och ber er icke vara orolig öfver den lyckliga
händelse, som fört er dotter i min väg.
Modren framstammade några ord till tacksägelse;
men Alva sprang till den unge mannen, fattade hans
hand, den hon med liflighet kysste. En så sann och
uppriktig tacksamhet stod att läsa i hennes tårfyllda
blick, vid dessa hans ord, att han kände sig djupt
rörd deraf.
Vi förbigå huru hjelp anskaffades, och förflytta oss
något fram i liden.
3 O
Alta dagar voro förflutna, sedan Alvas
sammanträffande med den unge mannen. Läsaren tror sig
säkert redan kunna gissa till händelsernas gång och
tänker kanske: En tiggarflicka och en ung rik karl,
det vore ett intressant parti om de blefvo eti par
älskande, och slutet o blir väl nu, som alltid i romaner,
— ett giftermål. Atminslone bör han bedraga henne,
och följden deraf blifva — hjelten eller hjeltinnan i
denna berättelse. Men jag beklagar, att icke på delta
sätt kunna uppfylla läsarens förväntan. Han torde
likväl trösta sig; ty alla vägar föra dock till Rom, och
inträffar icke just detta, så blir det väl — något annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
