Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur ögat, — ur hjertat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste straxt derpå afresa. Han tog vägen öfver
Götheborg till Hull, och kom således icke att passera
Stockholm.
Gerda gret, och var otröstlig öfver kusinens afresa;
men med den vanliga lättheten hos dylika lynnen,
glömde hon snart föremålet för sin saknad, — och vände
nu hela sin uppmärksamhet och tillgifvenhet till den
unge och glade läraren. Vi kunna tryggt försäkra, att
studeranden Herman Waldner icke på långt när fann
sitt kall, som informator för den vackra Gerda, så
plågsamt, som man af hans bref skulle hafva anledning tro;
tvärtom uppfyllde han alltid sin befattning med nöje,
och på ett ganska förtjenstfullt sätt. Han lärde henne
älska icke blott sina studier, utan äfven sin lärare.
Innan kort hade också Gerda nästan förgätit sin barndoms
bästa vän, grefve Ernst.
Så förflöto tvenne år, under hvilken tid grefve
Ernst fortfor att vistas i England. Gerdas tillgifvenhet
för informatorn tilltog allt mer och mer, och äfven hans
för henne, så att, då baronen tillbjöd Herman att ännu
ett år förlänga sitt vistande i hans hus, för att fullända
Gerdas uppfostran, ingick han derpå med glädje.
Utan att göra sig sjelf reda derför, hade Herman
fäst sig med en passionerad ömhet vid den unga
discipeln, och hvad han tog för en broderlig tillgifvenhet,
var i grunden ingenting annat än gryningen af en
varmare känsla.
En söndag, tvenne år efter Hermans ankomst till
Helenefors, satt baronen uti lilla salongen, inbegripen i
ett allvarsamt samtal med församlingens kyrkoherde,
pastor Hedberg.
— Herr Pastorn skulle göra mig en tjenst, om han
kunde gifva mig anvisning på något fruntimmer,
passande till sällskap för min dotter.
— Jag tror mig icke om att vara rätta personen,
för att i detta fall kunna gå herr barons önskningar
till mötes.
— Men då jag likväl anser pastorn vara det, hoppas
jag att ingen kan påstå motsatsen.
— Om förlåtelse; men jag sjelf vågar verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
