Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För en olycklig qvinna eger då lifvet ingen annan tröst — än döden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du hans förbannelse... — Den sjuka utstötte ett
ångestrop. Alva ryste och tryckte sina läppar emot
modrens hand. Hon återtog efter en stund:
— Om man säger dig... att ditt lif var min
vanära ... så tro dem icke!... Ingen vet det mer än
presten...
Alva spratt till vid dessa ord, såsom stungen af en
orm. Hon gömde sitt hufvud i modrens kuddar, hon
ville icke höra mera; men denna nait var bestämd att
för henne yppa fruktansvärda saker.
Modren reste sig upp med häftighet och ropade:
— Alva! hvem är der ? ... Komma de att hemta mig
• • c?
.. . skall jag vittna emot honom ... Ar del grefven,
som angifvit mig... hjelp... jag vill icke...
— Mamma, älskade mamma! här är ingen annan
än din Alva.
— Ja så ... jag tyckte dock ... — svarade den
sjuka, och föll ned på kudden. Efter några ögonblicks
lystnad reste hon sig åter, med förtviflan målad på sitt
ansigte: — O Gud! nu brann skottet af... Se liket der
nere uti forssen ... Förbarmande Jesus... mitt barns
. ♦
fader ... en mördare;... och modren, en vanärad och
förbannad dolterl... Nåd, nåd, du milde Gud!... jag
kunde ju icke bringa min dotters far... till
stupstocken ...
Ett genomträngande och smärtsamt rop undföll
Alva. Hennes älskade, tillbedda mor — vandrad,
fallen; hennes far — en mördare! Dessa fasansfulla
saker, hvarom Alva aldrig haft någon aning, kastade
den yrande modren in i hennes själ, för att gifva det
unga hjertat ett obotligt sår — som aldrig skulle
upphöra alt blöda.
Utmattad af de förfärliga bilder, som plågade
henne, sjönk modren tyst ned på kudden, och så förflöt
en timme.
Alva åter, uppskakad och förkrossad, qvarlåg vid
sängen, orörlig som en bildstod. Ljudet af den
yrandes röst kom henne att darra af ångest.
— Alva, — hviskade modren med matt stämma,
— jag vill hafva en prest... Jag måste för en andans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
