Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon hade aldrig Haft någon far, och nu äfven förlorat sin mor; men Gud upptog henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en någorlunda jemnårig med fröken, och för det andra
har hon varit guvernant.
— Det tycker jag... men tyst gossar, man hör ju
icke sin egen röst, när ni väsnas,— vore ett... Seder
kommer ett åkdon,— afbröt vår pastorska, sleg upp
och gick till fönstret, som låg åt vägen.
— Ett fruntimmer, som åker på skjutskärra. Hvem
i Guds namn kan det vara?
— Det må vara hvem som helst, mor, så står
vårt hus och vår gästfrihet henne alltid till buds, —
svarade pastorn, som också stigit upp.
— Det förstås, min gubbe. Gå du ut och tag
emot henne. Se så, upp af golfvet, barn, — befallte
pastorskan, och snyggade den yngste af piltar ne
om näsan.
Pastorn inkom kort derpå med en ung qvinna,
instufvad i kappa och stoppad hufva.
— Var god och tillät mig hjelpa er af med res-
klåderna, — bad pastorskan.
Den fremmande gjorde en stum nigning, och
antog det vänliga anbudet.
Snart stod der vår Alva i djup sorgdrägt. Sedan
hon helsat pastorn och hans fru, aflemnade hon till
den förre sin mors bref. Efter genomläsningen deraf
syntes han mycket upprörd, och gick till den unga
flickan, hvilken han hjertligt omfamnade, sägande:
— Välkommen under mitt tak, du Annas barn,
och var förvissad, att du här alltid skall finna ett hem,
samt både ett faders och ett modershjerta. Min gumma,
lås sjelf, så att du också må kunna välkomna vår
unga slägting.
Vi förbigå alla de omfamningar och hjertliga
försäkringar, som Alva emottog, och flytta oss fram några
dagar.
Alva och pastorn sitta allena i den förut omtalade
salen, solen skiner gladt in genom fönslerna.
— Mitt barn, din salig mor nämner i sitt bref
om ett paket, som du skulle lemna mig — sade
pastorn.
— Goda morbror! förlåt mig, — svarade Alva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
