Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon hade aldrig Haft någon far, och nu äfven förlorat sin mor; men Gud upptog henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blifva mitt rätta hem; men jag måste ut att sjelf
förtjena mitt bröd.
Ännu en stund stredo pastorn och Alva; men
hon var så bestämd och bad så innerligt, att pastorn
tydligt insåg det vara hennes fasta beslut. Han fattade
det plågsamma för Alva uti att, såsom alldeles
fremmande för sina slägtingar, likväl bero af deras
barmhertighet, och skänkte hennes granlagenhet sin
aktning. Då han öfvertänkt allt detta, funderade han en
stund, och nu framstod baron Helgenstjernas kommission
för hans minne. Han yttrade likväl ännu ingenting
till Alva derom; utan sade endast:
— Jag skall tänka på saken och taga min hustru
till råds; nog skola vi få ett bra ställe åt dig. Nu
måste jag begifva mig till Helenefors, för att träffa baron
Helgenstjerna.
En lätt darrning gick genom Almas lemmar,
då han uttalade: Helenefors. Pastorn steg upp för
att gå ut; men vände sig på halfva golfvet och
frågade:
— Skulle du ej, tillika med min lilla Anna, vilja
följa mig ett stycke, så fick du göra en promenad och
med detsamma se ett utmärkt vackert vattenfall, som
ligger i grannskapet. Vädret är herrligt, och du kan
behöfva en liten förströelse.
— Nej, tack, gode morbror, slipper jag? — Alva
yttrade detta med ett uttryck af fasa.
— Som du vill, — och dermed gick pastorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
