Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett oförmodadt arf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af honom, och du förstår väl att jag blef ledsen öfver
hans sena ankomst i går, som gjorde att han icke kunde
bivista mitt bröllopp. Jag ville så gerna träffa min
fordne lärare.
— Det tror jag nog; men nu har han rest igen,
för han skulle på tinget. I morse kl. 4 var han uppe
hos mig, och då såg han så underlig ut, samt bad mig
lemna fru grefvinnan detta såsom ursäkt för det han
måste resa utan att kunna träffa fru grefvinnan, och
så for han straxt derefter.
— Gif hit, — utropade Gerda med oförställd
häftighet, och ryckte brefvet af Sigrid.
Se här dess innehåll:
”På ett sätt, lika grymt som oförlåtligt, har ni,
fru grefvinna, lekt med mitt hjerta, och svikit er ed.
Ni visste, att jag, med själen full af glada förhoppningar,
och okunnig om er trolöshet, skulle i går hit
ankomma. Hvarföre då icke förskona mig åtminstone ifrån
en öfverraskning, som skulle dödat mig, i fall icke er
hjertlöshet uppväckt mitt förakt. Ni hade ju, med ett
par rader, kunnat underrätta mig om den lättsinniga
förändringen uti ert val. Den Gerda jag en gång
älskade, är icke mera till. Lef väl, fru grefvinna! och
må Gud förlåta er det onda ni gjort mig; jag kan
det icke.”
”Herman Waldner.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
