Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Förödmjukelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är omöjligt annat än att han skall
komma, — tänkte Gerda; — han kan icke så djupt
förolämpa mig. Men om han icke kom... om han
föraktade mig så all? ... Nej, nej, han kommer beslämdl,
fast han blifvit hindrad och derföre dröjer...
Så der korsade tankarna hvarandra i den unga
gref-vinnans upprörda själ. Den ena qvarlen, halftimman och
slutligen timman gick efter den andra, utan alt någon kom.
Klockan slog åtta. Gerda gret af smärta och sårad
stolthet. Men nu inträdde betjenten med en liten
biljett på en silfverbi icka, hvilken han frambar till Gerda,
som med likgiltighet tog den. Då hon åter bjef allena
kastade hon ögonen på utanskriften, hennes kinder
fin-go en hög färg och handen darrade ; ty biljetten var ifrån
Herman. Gerda slel med häftighet upp den. Ur
bref-vet föll på golfvet etl papper. INästan qväfd af
sinnesrörelse, låste hon följande ord:
”Fru grefvinna!
”Af misstag eller slump, tappade ni i går afton
inneliggande biljett, hvilken jag nu återsänder. Att den
aldrig varit ämnad åt mig, torde grefvinnan Gratton,
vid närmare efiertanka, lätt inse.
”Har åran teckna
”Herman JValdner,”
Den af Herman återsända biljetten lydde sålunda:
”Gerda bönfaller hos Herman om en timmas
samtal i morgon eftermiddag, kl. 6; då hon träffas ensam
hemma. Hon bönfaller derom i Hermans fordna
kärleks namn.”
Knappt var läsningen af Hermans bref slut, förr
än salongsdörren öppnades och grefve Ernst inträdde.
Gerda hade under sitt upprörda tillstånd icke märkt alt
hennes egen biljett qvarlåg på mattan. Vid sin mans
inträde skyndade hou alt gömma Hermans bref; men
glömde alldeles det som låg på golfvet. Grefven, hvars
blick Gerdas upprörda utseende icke undföll, såg sig
forskande om i rummet, och slutligen åter på sin hustru.
— God afton, Gerda! Jag tyckte att du i
middags ämnade dig med din far på spektaklet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
