Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa till Helenefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gerda, Ernst och mig, och ni får henne allena i er
vagn, under fortsättningen af resan.
— Min erkänsla för er godhet, och min beundran
för ert snille; men hvarföre, Hilda, visar ni ett sådant
nit för min framgång hos denne flicka?
Grefvinnan lade sin hand på baronens arm, och
yttrade med sänkt röst och ett uttryck af verkligt hat:
— Derföre att jag afskyr henne; derföre att jag vet,
det er kärlek skall bringa henne olycka! . . . och slutligen
derföre att jag vill se denna oskuldshvita dufva, med
sina dumma begrepp om dygd, sluta såsom en vanlig
qvinna, med att falla i edra händer. Sedan blir hon
just en passande förestånderska vid sin
fattiginrättning.
Ehuru oädla och låga baronens känslor voro, fanns
det likväl den skiljnaden emellan honom och grefvinnan,
att hon var qvinna . . . och den sanningen måste
erkännas, att en karl aldrig går så långt i infami,
som en qvinna; — och något, som, äfven hos den
dåligaste man, sätter alla hans känslor i uppror, är om
han hör någon rikta sin elakhet eller hämdlystnad emot
föremålet för hans böjelse. Hans känsla må vara
aldrig så oren, egoistisk, eller flygtig, så upptager den
ändå med vämjelse och ovilja alla anfall emot dess
föremål, så länge detta värmer hans blod eller lefver i
hans hjerta. Baronens känslor kommo också i svallning,
vid tanken att denna Hilda, i stånd till hvilken
dålig och lättsinnig handling som helst, vågade rikta
sitt anfall emot denna rena och dygdiga flicka. Alvas
enkla, men sanna dygd, samt anspråkslösa och värdiga
väsende, hade till och med på baronen utöfvat ett så
stort inflytande, att hvarje gång han till henne ville
förklara sin orena och usla känsla, dogo orden på hans
läppar och han kände sig beherrskad, nästan krossad af
det allvarliga uttrycket i hennes ögon. I baronens
inre uppstodo derföre vid Hildas förslag, betraktelser
och tankar, som skulle hafva kommit henne att dö af
harm, ifall hon kunnat läsa dem; och långt ifrån att,
såsom hon önskade, påskynda utförandet af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
