Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De återfunna barnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resan hit, och det, ehuru jag vistades med dig i en så
skön och till hjertat talande trakt, som denna. Det
här gifvits ögonblick, då förmågan alt inom mitt eget
bröst sluta mitt hjertas hemlighet, börjat svigta, då jag
nedtrycktes af önskan att blifva älskad, och längtade
efter alt få säga: jag älskar dig$ men jag såg dig, och
... teg. Och likväl finnes ingenting i min kärlek, som
kan såra dig; den är ren och helig. Nu, Alva! nu,
när jag ändleligen i dig återfinner detta barn, hvars
blick på mig redan då gjorde ett sä outplånligt intryck,
nu måste du förlåta mig, att känslor, starkare än min
vilja, tvinga mig alt tala. O! jag begär af dig endast
tillåtelsen alt få älska dig, och detta skall du icke
kunna vägra mig ...
— Ernst! jag måste det likväl, — svarade Alva
med ansträngning, och i hennes ögon glimmade tårar.
Aldrig hade makten af en menniskas välde öfver
sig sjelf varit hårdare anlitadt; aldrig hade ett
mensk-ligt hjerta satts på ett hårdare prof än Alvas i delta
ögonblick; men för hennes själ slod alltid främst hvad
hon borde göra; icke hvad hennes svaga hjerta bjöd.
— Hvarföre, Alva, hvarföre? — utropade grefven
häftigt, och kramade hårdt hennes händer.
— Jag måste det, om jag verkligen vill din och
Gerdas lycka!... jag måste det, om jag vill bibehålla
din aktning, samt aktningen för mig sjelf. Du säger:
att i din kärlek gifves ingenting, som kan såra mig;
men du bedrar dig grymt. Du år ju gift, och ditt
hjerta bör helt och hållet, och uteslutande tillhöra din
maka.
Hvarje fiber i Alvas eget hjerta darrade, då hon
uttalade dessa ord. Men ulan alt hennes ansigte för-
rådde kampen inom hennes bröst, forifor hon:
— Det ligger således i sjelfva din kärlek, den må
vara hurudan som helst, något för mig djupt sårande,
emedan den alltid innebär ett förnärmande emot Gerda ...
— Håll ett ögonblick! —utropade Ernst:
—denna maka har aldrig älskat mig... hon har med en
□ o «•
motvilja Utan like stölt mig ifrån sig. An mera.. .
hon hade en gång helt och hållet kunnat tillegna sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
