- Project Runeberg -  De värnlösa : Original-berättelse av M S S**** /
115

(1852) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De återfunna barnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men han tyckte alt hennes hand darrade? Han släppte
den, och — aflägsnade sig.

— Tack! — hviskadé Alva

Lycka var det emedlertid för grefvens ädla föresats,
att han icke vände sig om, eller kastade en blick på
den i en emma nedsjunkna Alva; ty i delta ögonblick
återgåfvo hennes ögon och anletsdrag en djup och
lågande passion, ålföljd af ett bittert lidande.

Några timmar derefter var balen i full gång. Alva
dansade såsom den, hvilken genom rörelsernas hastighet
och musikens berusande toner, ville döfva ett lidande
eller förjaga en tanka.

Vid uppbjudningarna till andra valsen, drog Alva
sig undan, och satte sig på balkongen. Hon kände ett
stort behof af hvila och några ögonblicks ensamhet; men,
när musiken åler hade börjat, kom baronen ut till
henne, och yttrade med oro:

— För all del, Alva, gå ut i danssalen. Gerda

valsar med Herman, och den olyckliga förråder sig.
Vaka öfver henne, om det är möjligt.

Alva efterkom genast hans begäran, men blef
stående i dörren, der hon full af ångest med ögonen
följde Herman och Gerda. Deras ansigien återgåfvo allt
för tydligt de känslor, som beherrskade dera, och, med
blickar försänkta i hvarandra, tycktes de hafva glömt

hela verlden. Alvas ögon sökte med oro efter Ernst,

som i detsamma nalkades, frågande:

— Ar du uppbjuden?

— Nej.

— Vill Alva valsa med mig.

Grefven såg bönfallande på henne; men Alva

tänkte med fasa uppå, att kanske äfven hon och Ernst
skulle, likasom Herman och Gerda, gripna af dansens

svindel, lemna sina känslor lill pris för allas blickar,

och svarade derföre:

— Nej tack, vi göra klokast uti att denna gång
låta bli att dansa tillsammans.

— Du fruktar således att valsa med mig? O, säg!
att ditt hjerta gör det, — bad Ernst och lutade sig ned
emot Alva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/devarnlosa/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free