Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slut på äfventyret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var med en trött och sorglig röst Alva
yttrade detia.
— O! huru vill du alt jag skall kuuna lefva,
sedan jag för alltid förlorat Herman?
••
— Herman, och alllid Herman! Ar du väl så
förblindad af din böjelse, alt du icke har känsla för något
annai? Och likväl borde du nu, sedan du salt hela
din familjs lycka och ära på spel, länka pä allt, utom
pä honom. Finnes det då ingen känsla i ditt bröst,
som säger dig, huru djupt du förolämpat din make?...
och huru mycket du har alt försona? Höjer sig ingen
röst i ditt inre, som bjuder dig alt ångra ett fel, hvars
blotta ålanka borde komma dig att rodna. Inser du
icke huru många dyra skatter du förslösat, då du
förrådde dina pligter såsom maka och qvinna, då du
glömde aktningen för dig sjelf och del namn du bär?... Ett
namn, hvars ljud borde påminna dig de stora anspråk
man dervid raster. Eller tror du, att du ostraffad kan
leka med heder och pligt derföre, alt slumpen kastal
dig in i en klass, som anser sig, eenom sin börd, stå
öfver andra. Nej, Gerda! genom tiden går en anda,
som fordrar dygd, der den skall skänka aktning,
och som icke mera låter blända sig af en längesedan
förgången storhet.
Gerda gret, hon var häftigt upprörd; en tystnad
nppstod. Öfver Alvas kinder runno några rält bittra
tårar.
— Förlåt mig, Alva, — ytlrade Gerda och räckte
armarna emot henne. Alva kastade sig i dera och
hviskadé:
— Jag har ingenting alt förlåta, jag har redan
glömt hvad du sagt mig; blott du lofvar atl ur ditt
hjerta bannlysa en kärlek, som för dig är ett brotl och
gjort oss båda så olyckliga.
— Jag vill göra allt hvad du af mig fordrar* blott
du icke gifier dig med Herman.
— Jag skall, om så behöfs, ställa mig såsom
skiljemur emellan dig och honom, — svarade Alva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
