Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passerat förr än ni blef född? — frågade baronen med
dyster blick.
— Huru jag vet allt detta, skall ni snart erfara.
Hvarför jag gjort del, skall jag genast säga: Milt hjerta
skulle evigt blöda, om jag raåste dö med den tanken att
ni fortgick på den bana ni börjat. Jag ville för er blick
framhålla allt hvad ni brutit, för att i er själ väcka
tankan på allt hvad ni har att försona. Guds godhet
är oändlig.
— Alva, jag tror icke på hvarken förlåtelse eller
straff. Menniskan är sitt eget öde, och sin egen
domare.
— Men ni skall likväl snart erkänna alt det
gifves en Nemesis, som aldrig lemnar ett brott ostraffadt.
Har det under ert lif aldrig fallit er in att tänka på
dessa varelser, hvilkas upphof ni är? Har ni aldrig frågat
er: hvilket öde som blifvit deras? ... Ni sjelf, elt barn
af en vanärad mor och en hjertlös far, som, likgiltig
om er framtid, kastade er in på elt barnhus; ni, som
sjelf smakat den bittra kalken att behöfva rodna öfver
ér börd, ni, som genom jemförelsen emellan er brors
ställning och er egen, tidigt lärde att afsky den
orättvisan hos en far, som beröfvar det ena af sina barn
allt, föräldrar, heder och utkomst, under det han
lemnar det andra i fullt åtnjutande af alla dessa
företräden!... ni, som genom det rättsvidriga och straffvärda
i allt detta drefs till ett... brodermord. Ni hade
aldrig borl kunna göra er sjelf skyldig till ett dylikt
handlingssätt. Då ett sinligt begär hänförde ert sinne,
borde likväl taokan på er mor, — er egen existens
och ert begångna brott, afhållit er ifrån att göra andra
qvinnor lika beklagansvärda som hon, och att gifva lif
åt barn, som genom sin födelse skulle blifva hemfallna
till olyckor och brott ... I det lyckligaste fall för dessa
barn, då de få vexa upp under en mors vård, skola de
likväl en dag, då de vakna till klart begrepp om sin
ställning, alltid med namnet mor, detta dyrbara och
heliga namn, förknippa tankan af vanära, och med
tankan på sin far, den af förakt för en grym hjertlöshet.
De äga icke denna för hjertat mäktiga och på hela lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
