- Project Runeberg -  De värnlösa : Original-berättelse av M S S**** /
165

(1852) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ryslig förklaring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sex månader derefter var visserligen denna villa
samma förtjusande ställe och naturen lika skön omkring
den; men fåfängt söker man der den glada, lefnadsfriska
Gerda. Man finner vid sitt inträde en bår, hvaruppå
hon ligger, ”likt en i förtid bruten lilja,” och
vid densamma står en sörjande make, som i sina
armar håller ett spädt barn. Grefve Ernst hade nu en
son, hvars födelse kostat modren lifvet. . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . .

                                 ————

En vacker Augusti-afton, tvenne år sednare, vilja
vi än en gång göra ett besök i Lunda prestgård, der
allt förblifvit sig likt. Alva sitter ensam i salen, vid
ett af fönstren, med en drömmande blick ut i rymden.
En och annan tår smyger långsamt utför kinderna.
Hon kände sig så ensam i verlden, utan någon att
lefva för. Hennes hjerta slog oroligt, och hennes lif
föreföll så tomt, så öde och glädjelöst.

Länge hade Alva suttit så, då hon, öfverväldigad
af sina minnen, ofrivilligt framhviskade namnet:

— Ernst!

— Alva! — svarade en röst bakom henne.

Med ett utrop af öfverraskning och glädje vände
hon sig om.... Det var Ernst!...

— Alva! jag har länge dröjt med att återse dig,
emedan jag fruktade min svaghet; men en kärlek,
starkare än mitt förnuft, dref mig hit, att än en gång se
dig, än en gång andas samma luft som du, ehuru jag
vet, att denna luft för mig är ett gift. Du har en gång
sagt, att ditt hjerta aldrig kan älska mig... O Alva!
huru skönt kunde icke ännu lifvet blifva för mig...
huru lyckliga både jag och mitt lilla moderlösa barn,
ifall du delade mina känslor.... Nu vill jag icke säga:
blif min; ty en kärlek, varm och stark, såsom min,
är icke nöjd med det ljumma svar på sin låga, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:57:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/devarnlosa/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free