Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så godt som alla fartyg hvilka, i fientligt eller fredligt syfte,
färdades på detta haf; äfven de franska sjöfararne under 1700-talet»
början gjorde härifrån intet undantag.
Graleonen, hvars befälhafvare förde den stolta titeln »general
af hafvet», lämnade Manilas hamn årligen i juli månad. Den var
då så hårdt lastad, att den ej kunde föra kanoner på understa
batteriet, utan dessa förvarades i lastrummet. Efter en högtidlig
mässa och sedan fartyget erhållit den heliga jungfruns välsignelse,
ställdes kosan genom de trånga passagerna inom den Filippinska
arkipelagen till S. Bemardino-sundet mellan öarna Lu^on och
Samar. Under denna inomskärssegling, som vanligen räckte en
hel månad, kompletterades proviant- och vattenförrådet, och man
begagnade tillfället att befria fartyget från öfverflödig last och
obehöriga passagerare.1 Efter att hafva nått öppna hafvet
ställdes kursen åt ONO, och vidare, sedan man passerat de nordligste
öarna i Mariannernas arkipelag, åt NO öfver en trakt af
världs-hafvet, som intill senaste tider hört till de mindre ofta befarna. *
Då man vid 30° till 32° n. br. nått det bälte, där västliga vindar
började råda, styrdes mot öster. Under denna sjöfarts tidigare
dagar hade man gått upp ända till 40° å 42° n. br. och på denna
latitud haft förmånen af friskare vind och således kunnat göra
snabbare resor, men i den noggranna instruktion, som senare
utfärdades för galeonens befäl, var det strängt föreskrifvet att ej
annat än i yttersta nödfall gå norr om den 30:e breddgraden.3
Sedan man med ostlig kurs tillryggalagt omkring hundra
längdgrader öster om Kap Espiritu Santo på Filippinerna,
anträffades vanligen flytande på hafsytan ett slags alg, af
spanio-rerna kallad sporra». Denna företeelse emotsågs ombord på
fartyget med den största spänning. De spanska piloterna voro
nämligen mycket klena navigatörer och förstodo antagligen ej ens att
riktigt använda sin tids ofullkomliga nautiska instrumenter; till
och med loggen i dess ursprungliga form var för dem troligen
obekant före 1700-talets början. De saknade alltså hvarje medel
__________^—
1 Gemelli Carrebi, T. 5, s. 264.
2 Ännu i den sista upplagan (1896) af Stielers handatlas äro de flesta öarna
i den b. k. Anson-arkipelagen markerade med frågetecken. Här spöka ännn en del
namn, såsom Gnadalnpe, Malabrigos, Sebastian Lobos, Camira, Volcano, Colunas
m. fl., hvilka härleda sig från de spanska galeonernas tid, men hvilka till större
delen sakna motsvarighet i verkligheten. Jag får anledning att längre fram
återkomma till några af dessa problematiska öar.
3 Denna instruktion, som Richard Walter säger sig hafva läst (s. 242), måtte
hafva varit utfärdad efter Carreris resa (1696), ty då uppnåddes 39° 38’ n. br.
(Carreri, T. 5, s. 398); jfr Raynal, Hist. philos. T. 3, s. 246.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
