Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
testamente, hvarigenom Ludvigs sonson, den sjuttonårige Filip af
Anjou, gjordes till arftagare af hela det spanska väldet. Som
bekant måste Ludvig under ett tolfårigt förödande krig med vapen
försvara denna succession, som för hans ätt tycktes förebåda en
så lysande maktutvidgning.
Den nyskapade politiska situationen medförde emellertid för
den franska konungen ej blott förpliktelser utåt; äfven i Spaniens
inre förhållanden såg han sig nödsakad att ingripa. Hans
sonsons ungdom, den spanska styrelsens djupa förfall, ämbetsmännens
depravation och besticklighet gjorde detta ingripande till en
nödvändighet, och ända till slutet af år 1709, då de franska vapnens
motgångar och Frankrikes finansiella nöd tvungo den gamle
konungen att öfvergifva Spaniens sak för att blott söka bereda det
egna landet drägliga fredsvillkor, var Ludvig XIV den spanska
monarkiens egentlige regent.1
Det faller af sig själf, att det franska inflytandet, som under
nämnda tid gjorde sig gällande i politikens så väl som i
administrationens minsta detaljer, äfven skulle tagas i anspråk för
beredande af fördelar åt Frankrikes handel och sjöfart. Ludvig XIV
anbefallde sina ombud i Spanien att ifrigt verka i sådant syfte,
på samma gång de skulle vaka öfver att prohibitivsystemet
upprätthölls gent emot engelsmän och holländare.2 Dock må man ej
föreställa sig, att från spansk sida några eftergifter, som syftade
till handelns frigifvande, lämnades godvilligt. Tron på det
rådande sj^stemets berättigande och nödvändighet var alltför djupt
rotad och enskilda personers intressen af monopolens
upprätthållande alltför mäktiga, för att spanska regeringen någonsin
skulle kunna förmås att ens till förmån för sin nye
bundsförvant formligt upphäfva någon af de stränga förbudslagarna.
Men då all den spanska kronans makt ytterst utmynnade i
Ludvig XIV:s hand, så funno de spanska ämbetsmännen med sin fördel
förenligt eller för egen trygghet rådligast att icke på hans
undersåtar alltför strängt tillämpa dessa lagar, hvilkas bokstaf dock
alltid stod kvar för att vid lägligt tillfälle göras till redskap för
utpressningar och trakasserier. På många sätt har också den
franska styrelsen direkt ingripit till den franska handelns fromma,
och mer än en spansk ämbetsman torde, såsom den år 1704
utnämnde vicekonungen af Peru, markis de Castell dos Rios, hafva
1 Se: Baudrillabt, Philippe F et la cour de France, T. 1, Paris 1890, s. 80.
2 Recueil des instructions données aux ambassadeurs et ministres de France.
XII: Espagne, T. 2, Paris 1899, s. 42, 76, 127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
