Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»las Tres Marias». Om denna hade man någon kännedom genom
Dampiers medförda reseberättelse; man visste alltså, att
flibusti-ererna där haft ett af sina tillhåll, och trodde sig med anledning
häraf knnna hoppas, att där ändtligen finna tillgång till ,de
för-friskningar, hvaraf behofvet nn stigit till sin högsta höjd.
Den 10 angnsti på morgonen kom den nordligaste af dessa
öar1 * * * * * * i sikte, men omväxlande stiltje och storm hindrade under
flera dagar alla landstigningsförsök. Först den 13 angnsti lyckades
man kasta ankar i en bukt på nordöstra sidan af den största ön,
la Maria Madre. Omedelbart därefter sändes folk i land för att
uppslå tält, till hvilka man förde de sjuka; deras antal
uppgick till omkring 50, af hvilka kaptenen var en bland de svårast
angripna. De friska beordrades att hugga ved, att fånga
sköldpaddor och att uppsöka ett ställe, där man kunde hämta vatten,
men oaktadt man befann sig i regntiden, var detta senare sökande
förgäfves: man såg visserligen några tomma strömfåror, men de
gräfningar, som här fbretogos, gåfvo intet resultat, och en insjö
i närheten af ankarplatsen befanns innehålla salt vatten, ehuru
den ej stod i synligt samband med hafvet. Lyckligtvis kunde
man på växternas blad uppsamla något regnvatten och därmed
fylla två fat, hvilket vatten »beredde oss en mycket stor
njutning», säger Frondat, men antagligen räckte det blott åt de sjuka,
och de öfriga plågades så af törst, att Moirie säger sig aldrig
hafva lidit så mycket som här. Bättre lyckades fångsten af sköld«
paddor: 106 sådana togos, af hvilka de minsta vägde 150 livrés.
1 öfrigt fanns det på ön vilda hundar,8 massor af harar, som voro
mycket orädda, samt papegojor och dufvor, men i den täta skogen
var det knappast möjligt att jaga. Dessutom iakttogos giftiga
ormar och ett slags stora ödlor, som däremot voro oskadliga. £
1 Om dessa inemot våra dagar obebodda öar, hvilka nppt&cktes redan 1532 af
Diego Hubtado de Mendoza, har man från äldre tid inga andra underrättelser än
dem, som publicerats af William Dampibr (A new voyage round the World, 4:th
ed., Vol. 1, b. 275—276) och Woodes Rogers (Voyage fait autour du monde, T. 2,
s. 21—24). I senare tid hafva de beBökts (1865, 1866 och 1867) af Colonel Axdbbw
J. Grayson, hvilken, jämte en redogörelse för ögruppens fågelfauna, gifvit en liflig
skildring af dess allmänna naturbeskaffenhet {Proceed, of the Boston Soc. of Nat.
Hist, Vol. 14, 1870—71, s. 261—286). Senast, 1897, hafva öanta undersökts af de
amerikanska naturforskarne £. W. Nelson och E. A. Goldman; se: North
American Fauna, No. 14, Wash. 1899.
* Enligt Mr Nelson finnas inga andra rofdjur på öarna än tvättbjörnar (Pro-
cyon lotor insularis), på engelska »raccoons»; Woodes Rogers säger: »Theraccoons
barked and snarled at the men like dogs, but were easily driven off». Häraf an-
tagligen Moiries uppgift om förekomsten af »chiens sauvages».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
