Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
franska trupp, som nu inkom i riket, synes hafva
varit ett operasällskap. Det erhöll benämningen
VAcadémie royale de musique, och konungen förklarade
sig för dess beskyddare. Balettmästaren Lande var
”intendent utaf akademien”, bland hvars ledamöter
nämnas aktörerna Chateaufort, Galoudec, Museur och
Thierry samt aktriserna m:lles Aubert och Dimanche.
Sällskapet fick tillåtelse att spela på Bollhuset, mot
en årlig afgift af 800 rdr, som skulle tillfalla
rasp-och spinnhuset i Stockholm, hvarförutan det erbjöd
sig att för rättigheten att uppföra skådespel under
adventstiden betala 400 rdr till de fattiga*). Bland
till arfprinsen af Hessen-Kassel, sedermera konung, Fredrik
begärt att sällskapet måtte antagas i svenska hofvcts tjenst. Du
Cormier åberopade det beskydd, hvarmed prinsen tillförne hedrat
honom i Brussel, och om hvars fortfarande hög$4densamine gifvit
honom löfte i Frankfurt am Mayn kort före sin afresa till
Sverige. Den önskade aflöuingeu utgjorde 12,800 floriner om aret.
och bland de öfriga vilkoren var, att, ”såsom vid alla andra hof
brukades”, hvarje aktör och aktris skulle den dag, då han eller
hon spelte, erhålla en flaska godt vin och två vaxljus, samt att
ett par snygga täckvagnar .skulle bestas, att föra aktriserna till
och ifrån theatern vid repetitioner och representationer, ufvensom
en simpel vagn, att pä spektakeldagarue frakta kostymkistorna
till komedihuset. — Du Cormiers begäran blef icke bifallen.
*) Ansökningen om denna rättighet bifölls sä till vida, att
sällskapet fick spela de två första veckorna i adventet. Vid
ärendets anmälan i rådkammaren föreföll en diskussion, som
ådagalägger huru skådespel och skådespelare plägade den tiden
betraktas. Riksrådet Cederhielin sade det vara ”önskeligt, att af
comediers bivistande intet annat imprimerades iiu dygd och goda
seder; men man vet nogsamt, att de äro af hedningar uppspundna
och icke alltid i bästa afsigterua anstälta, utan förnämligast till
att nära lustan.” Riksrådet Ekeblad yttrade: ”Om uti comedier
ej vore något förargeligit och anstötcligit emot christeudoinen,
hvarföre skulle då comediantcrna vara förvägradt, vsä länge de
dermed continuera, att komma till commnnion?” (Man har i
andra länder äfven exempel, att skådespelare, som atlidit utan
att afsvärja sitt yrke, icke fått begrafvas i vigd jord.) Några af
riksråden anförde doek, ”att en god uioral af eomedierna
före-stältes och intrycktes, och mången dymedelst under den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
