Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att lemna rum åt ett nytt theaterhus, till hvars
bekostande ett bolag förenat sig*).
Den ben9genhet, hvarmed Gustaf IV Adolf till
en början lät sig vårda om theaterväsendet,
öfver-gick sedermera, i mån af hans stigande misslynne i
allmänhet, till likgiltighet, ovilja och slutligen hat.
Första gången han gaf ett mera öppet utbrott åt sitt
förändrade sinnelag i sådant afseende lärer hafva
varit vid ett galaspektakel den 18 januari 1803, då
operan ”Anakreon på Samos” uppfördes. Konungen
fann styckets ämne icke motsvara sina ömtåliga
begrepp om sedlighet och den kungliga värdighetens
helgd, hvarföre han ansåg sig föranlåten att göra
den inbjudna corps diplomatique en ursäkt för sin
theaterdirektörs (friherre J. H. Hamiltons) ”brist på
smak och omdöme”. Att derefter under fyra års tid
blott tre nya arbeten upptogos på Opera-theatern **),
hade sannolikt ingen annan orsak än konungens
tilltagande obenägenhet för skådespelen. Väl må det
vid sådant förhållande synas oförklarligt, hvarföre han,
det nyssnämnda året, lät införskrifva en fransk
theater-trupp; men man känner sig frestad till det antagande,
att denna åtgärd, hvars menlighet för de inhemska
skådespelen lätteligen kunde inses, endast var ett sätt
att ytterligare ådagalägga sitt missnöje med dessa ***).
*) Denna nya byggnad, hvartill ritning uppgjorts af professor A.
Törnqvist, nedbrain den 19 maj 186o.
**) Operetterna ”Leheman" och "Slottet Montenero” af Dalayrac samt
”Sargines" af Paer.
***) Armfelt, i ofvan anförda bref till frih. Hamilton, yttrar med
anledning af den franska truppens inkallande: ”Le retour d’un
théâtre français me fit de la peine; dans ce moment il ne pouvait
avoir lieu sans faire un tort considérable à ceux du pays.
Sous Gustave III c’était bien différent; Monvel et d’autres bons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
