Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betygelae öfver Napoleons hemkomst från Afrika anstäld fest och
dervid sjangit några visor i en frisinnad eller, som det då ansågs,
revolutionär anda, hvarföre han erhöll befallning att lemna Sverige.
Genom förnäm bemedling blef han visserligen benådad, men då han
nästa gång (d. 7 nov.) uppträdde på scenen som Adolf i ”Lilla
matrosen” och vid det ställe, der motspelaren frågar: ”Hvart tar ni
vägen?” — gaf en särskild tonvigt åt sitt svar: ”Jag tar ingen
väg, jag blir qvar”, hvarvid han af parterren ballersamt applåderades,
fortörnade detta så konnng Gustaf Adolf, som var närvarande, att
Du Puy fick förnyad befallning att afresa. Han begaf sig då till
Köpenhamn, der han vid kongl. theatern fick anställning som
koncert-mästare och sedan deijemte som skådespelare och sångare, hvilken
sistnämnda befattning fortfor till d. 4 ang. 1808, då han derifrån
entledigades af den orsak, att han emottagit tjenst som löjtnant vid
danska lifjägare-corpsen, hvilken tjenst blifvit honom erbjuden i
anledning af den utmärkelse, hvarmed han föregående året vid
Engelsmännens anfall på Köpenhamn deltagit i stadens försvar.
Koncert-mästareplatsen fick han behålla, och förordnades derjemte till
sångmästare. Ar 1809 blef han dock förvist från Danmark. Han reste
uu till Paris, vistades derstädes tiJl hösten 1810, då han återvände
till Sverige, hvarest han först lärer uppehållit sig någon tid i Skåne. Om
hösten 1812 anstäldes han å nyo vid Kongl. Operan, både såsom
kapellmästare och skådespelare. Ar 1814 erhöll han professors titel. Hans
¿ceniska framställningar, hvilka alla vittnade om utbildadt konstnärskap
väl i afseende på sång som spel, voro, utom de redan nämnda
två rollerna, följande: Adolf i ”De begge arrestanterna”, Lindorff i
"Den afbrutna koncerten”, Blondel i ”Richard Lejonhjerta”, Jngeson
i ”En egendom till salu”, Rose i ”Ungdom och dårskap”, Frontin
i ”Den nya egendomsherrn”, LOrange i ”Felicie eller Den romaneska
Hickan”, Floreville i ”De gifta ungkarlarne”, Valsain i ”Min tante
Aurore”, Vaibell i ”Två ord”, Edmond i ”Värdshuset i Bagniéres”,
Figaro i ”Figaros bröllopp”, samt titelrollerna i ”Joconde”, ”Johan
af Paris” och ”Don Juan”. Atergifvandet af den sistnämnda var i
»ynnerhet mästerligt och väckte en utomordentlig hänförelse och
beundran. ”Hans sångmethod var helt och hållet fransk; hans röst
en hög baryton; de högre och lägre tonerna, bildade medelst
falsetten, satte honom i stånd att utföra både tenor- och bas-partier”.
— Du Puy’s död inträffade d. 8 apr. 1822. — Gift 1804 i
Köpenhamn med en jomfru Müller (hennes far var kopparstickare), hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
