Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skådespelerskans triumfer; hvaijemte det inträffat, att m:ll fr. blifvit
”öfverfallen på gatan af några illa uppfostrade ynglingar”, som
”förorsakat henne ledsamhet genom sitt tampaktiga utbrott af nöje och
beundran”. Nu uppträdde flera tidningsskrifvare med häftighet till
hennes försvar mot den oartige recensenten, och den stora mängden
af hennes beundrare strömmade till theatern, för att ännu kraftigare
än förut tillkännagifva sin förtjusning; under det att å andra sidan
nämnda parti sökte qväfva bifallsstormen. Den bullersamma rörelsen
blef dock icke af särdeles lång varaktighet; "de med kritiska
glasögon beprydde herrar, som just tycktes vara legde för att nedtysta
hvarje applaudissement, blefvo slutligen af aktrisens förträffliga spel
tvungne att dels stillatigande, dels deltagande gifva sin gärd till
uttrycket af den allmänna förtjusningen”; och den ”vridne skriblér”,
som gifvit första väckelsen åt uppträdet, fann sig föranlåten att genom
en artikel i samma tidning, der hans anfall skett, göra Cendrillon
offentlig afbön för den ”orättvisa” hon lidit af ”sin förhastade
kri-tikus”. Denna theater-evenement ansågs vara af den betydenhet, att
de flesta dertill hörande tidningsuppsatser utgåfvos af trycket i en
särskild samling, med titel Cendrilloniana, hvilken tillegnades m:ll
Frösslind. — Om hennes utförande af Cendrillons roll har den
bekante danske skriftställaren Christian Molbech, som besökte
Stockholm 1812, i sina rese-anteckningar yttrat följande högstämda
lof-ord, hvilket så mycket mera förtjenar uppmärksamhet, som denne
författare gemenligen icke visar sig lätt hänförd. ”Jeg tilstaaer, —
skrifver han, — jeg har aldrig seet et mere tryllende naivt Spil, end
Mamsel Frösslinds. Man glemmer her reent at spörge: er det Konst,
eller Natur? — thi begge have indgaaet den inderligste Förening;
man seer, man hörer kun Cendrillon, og i de Oieblik, da man er
i Stand til at reflectere over det Skuespil man seer, forbauses man
ved den overordentlige Sandhed, hvormed denne Rolle udföres. Den
hele bamlige Tskyldighed, Naturlighed og Godhed, som Forfatteren
har lagt i Cendrillons Charakteer og Person, besiaeler hvert Trsek i
Mamsel Frösslinds Spil, hvert Ord hun taler med sin ungdommelig
blöde, sonore Stemme, og hver Sang, der forekommer os at strömme
ikke blott fra Laeberne, men fra det rene, skyldfrie Hierte, hvis
Elsk-veerdighed og dens Belönning er saa nydelig malet i dette Stykke.
Ogsaa Förvandlingen fra den ydmyge, tilsidesatte og forsömte
Cendrillon til Prindsessen, med Anstånd og Fölelse af sin Vaerdighed (i
Stockholm* Thtatrar. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
