Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik.
Många gånger har jag ämnat tala med er och
bekänna min håg för Anna; men ert ovänliga tal om
Jan Hanssons har gjort, att jag inte vågat det. Nu vet
ni saken, och jag ber er så innerligt: låt inte oss
barn plikta för er ovänskap! Vi kan inte lefva utan
h varandra.
Sven.
\
Kan inte lefva? Hör bare, så grannt han orerer!
— Der ha vi såleds orsaka, hvarför du lägger dej ut
så för Torper-Jan. — Men slå di der dumhetera ifrå
dej, gosse! Anna blir aldri di’ hustru, så framt jag
får rå. — Hvad tycker du, mor? Har du nånsin
hört ett så befängdt påhett? Pojken är inte rektig i
hufv’et.
Lisa.
Nej, Gud hjelpe mej, nock låter det månge
gånger, som han vor’ förläsen. — Säj, Erik, har du länge
bure tycke för Anna?
Erik.
Ja, så långt jag kan minnas tillbaka.
Lisa.
Aha, jag begriper susen! — Du mins ju, far, att
Anna feck komme te herrgåln som oppasserllecke^ åt.
lelle Mamsell, ve samme ti’ som Erik kom dit och
läste ihop med unge herrn?
Sven.
Nock mins jag det, och det var så förfaseligt väl
imella Mamsell och henne, att ho var på herrgåln
mer som lekkamrat åt Patrondotra, än som simpel pige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
