Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tror du ändå, att vi nånsin ska* ha nå’n glädje,
om vi , få hvarann emot dina föräldrars vilja? Du
kommer visst att jemt gå och sörja. Nej, då är det
bättre att du lyder — tag Britta - - -
(Hon vänder sig bort alt dölja tårarna.)
Erik.
Anna, tala aldrig så! Heldre vill jag bli olycklig
på hvad annat sätt som helst, än att bli det med
Britta. Men jag hoppas än, att allt ska bli godt. Hvad
jag nu mest sörjer öfver, det är att jag ska fara
ifrån dej.
Anna.
Fara ifrån mej? Hvarför det, och hvart?
Erik.
Jag vet inte, hvarför far har bestämt, att jag i
måron bitti* ska resa bort till gamla mormor min på
en tid––––-
Anna.
Sa långt? Herre Gud, då får jag visst aldrig se
dej mer.
‘ Erik.
Jo, kära Anna, vi ska inte misströsta, utan vara
vid godt hopp. Nu måste vi skiljas; jag ska rusta
mej till resan. (Säng)
Nu far jag bort så långt, långt från allrabästa vännen min;
Månn’ aldrig nånsin mer på jord jag skådar dig?
En hjertans sorg och vånda stiger upp allt i mitt sinn’,
Thy sjunger jag i dag så klagelig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
