Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bengt.
Jag vill inte höre tåcke tal åf dej, Anders. Förr
bruka’ du allti vare den duktigeste hemme i sockna,
när det ble fråge om Jösshärskast, och den som skulle
se efter Anders ve Sjön, han feck allt titte opp efter
takåsera.
Anders.
Ja, det var den tiden, det; men nu, vet du, är
det allt bra tungsamt te lefve, tycker jag.
Bengt.
Kors, så du taler underligt ändå. Vore jag så
der vän och däjlig i syna som du, så skull1 jag leke
hej i sockna, sa1^ Jag kommer nock ihåg, hur blidt
och kärvänligt Kammar-Ingrid på herrgåln jemt smila’
åt dej, när ni råktes på körkbacken. Men det var
besynnerligt, du låddes aldrig se’t.
Anders.
Käre Bengt, tal1 inte mer om tåcke der. Jag har
nu anne te tänke på, än kärlek för egen del. — Har
du hört nå’nting om Erik i Hult?
Bengt
Nej, ingenting ann1 än godt och väl, utom det att
di vill truge på honom det der rifjerne Britta i Gyllby.
Anders.
Ja, ser du, det är just saken, det.
Midsommers-dagen, mellan klockan 4 och 5 på måron, mötte jag Erik
i e kärre på landsvägen, och han var alldeles Öfver sej
gifven. Far hans hade skickat honom iväg långt bort te
Segersta, och der ska han stanne, Gud vet hur länge.
Bengt.
Nåja, det var foll ingenting te sörje Öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
