Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är han dessutom vid så godt humör, att jag inte sett
honom sådan efter se’n nådig frun dog.
Per.
Ilan håller mycke åf Erik och Anna och gläder
sej öfver deras lycka, ser betjenten.
Betjenten,
Det var nu för väl, att Brukspatron råkade
vara ute på sjön, när de föllo i vattnet.
Per.
Ja, had’ inte han varet så näre och hjelpt opp
dom, så låge di allt ve delte lage på sjöbotten. Erik
ka.n visst sim me e smule, men klä’ra drog ner’n, när
han skuir hjelpe Anna.
Betjenten.
Men sej, hur blef hon så hastigt klok igen?
Per.
Ja, det är mycke konstigt. Ho vet inte åf, att
ho varet vilse i hufve och mins ingenting alltse’n
händelsen i körkan. När ho feck se Erik, var det blankt
som det skull’ ha knäppt i skallen på’na och som ho
skull’ ha vaknat opp ur en dröm, sa’ ho.
Betjenten.
Hon måtte vara mycket vek och blödig till sinnes,
Anna?
Per.
Jojo men, ho feck inte från barndomen vänje sej
ve starke och bonnske saker, ser betjenten.
Betjenten.
Hjelp mej, han, att ställa rätt de här stolarna;
jag hör folket komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
