Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils.
Jo, när nu Kummissarien läste opp Dundraparts
begäran, så teg hele församlinga som mur’n, och båd?
gamle och unge ska ka? på hufve. Då tänkt’ jag som
så: ”det vor’ fälle ock saten så förargligt för karln, om
han skull* stå änna te dommedag ve det der berge
och inte slippe igömmen^et”; så jag klef fram le
Kummissarien och bocka* mej och sa*: ”det må gä hur tusan
smotter djefler det vill — sa* jag — men jag gir mej
allt iväg och hjelper Dundrapart te rätta” — sa* jag.
Lisa.
Kors, det va då för väl för den stackers
Dundrapart, käre Nisse.
Nils.
Jojomen. Länsman ble allt så gla* ock, för han
vesste nock, att jag var så go’ ensam som hele
försam-linga tehopers, och han skref en breflapp med mej te
Dundrapart, och jag tog matsäcken på ryggen och gaf
mej iväg åt Europia pä fläcken.
Annika.
Det var foll en ohyggligt läng väg ni hade te gå?
Nils.
Jojo, ni säjer någe, mor. Först bar k era’ jag Ve
Wenern och sejla* sextanhundra mil änna bort te
Svart-hafve i Lappland, och se*n så marschera’ jag
femlan-tusen mil in i Syro land.
Sven (slär sig pä lären)
Det va blanke fan!
Nils.
Usch ja, go* vänner, jag kom så langt sö*r i
ver-la te slut, alt himmeln hvälfd* sej så lågt ner åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
