Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete, på vilket hon använt 7 års tid, var ämnat till
present åt drottning Sophie. Prinsessan gav Amelie och mig
var sitt fotografi av sig med namnteckning. Sedan vi
tagit avsked av Deras Högheter och vandrat ett stycke i
parken, hörde vi lätta steg bakom oss; det var
kronprinsessan, som kom springande. Hon önskade, sade hon, språka
enskilt med mig och bad Amelie gå och plocka blommor
under tiden. Konversationen, som varade över en halv
timme, var av förtroligt innehåll och rörde sig mest om
den till Carl XV :s ära tillämnade statyn, ett förslag, som,
sade hon, låg henne särdeles om hjärtat. Jag meddelade
henne allt, som var gjort i detta syfte, det motstånd jag
rönt från vissa politiska personers sida, dels på grund av
motvilja för det nya statsskicket, dels av fruktan för att
misshaga på högre ort, men å andra sidan även den
beredvillighet för saken, som säkert var att förvänta såväl från
armén och konstnärerna som hos de lägre klasserna. »Jag
tycker», yttrade prinsessan, »att nuvarande kungen borde
vara glad att se en medlem av dynastien hedras, och han
kan själv en gång göra sig förtjänt av ett monument —
jag medger», tillade hon efter en paus, »att utsikterna
därtill ej äro stora.» Jag lovade hålla henne au courant med
allt av vikt, som gjordes rörande statyn. Därefter
anförtrodde hon mig sina små bekymmer, härledande sig i
synnerhet från den despotism, hennes svärmor drottningen
utövar på familjen, och den ömtålighet, med vilken hon
avlägsnar henne från allt vad som skulle sätta henne en
évidence. En i dessa dagar passerad händelse hade,
yttrade kronprinsessan, djupt sårat henne. Uppsala
studentkör, på besök i Köpenhamn, hade nämligen anhållit att
få giva henne en serenad, men drottningen hade förbjudit
det. »Av vilken orsak», frågade jag. »Av avundsjuka»,
viskade hon. Från Klampenborg togo vi en vagn, som
förde oss genom den härliga Dyrehaven med dess
jättebokar, livade av otaliga dovhjortar, till Skodsborgs hotell,
från vars terrass man har en vidsträckt utsikt över
Sundet. En ångbåt förde oss längs kusten tillbaka till
Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
