Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbindelse med en ståtlig konsert- och varietésal, där
varje afton en talrik publik samlas. I dag uppfördes där
baletter.
Den 12 lämnade vi Berlin i sällskap med greve Rutger
Wachtmeister och en ung fröken W. från Bönstad; den
förre, som är bröstpatient, ämnade sig till Montreux och
den senare till Geneve. Blixttåget förde oss på 8 timmar
till Frankfurt. De förra stationsbyggnaderna där äro
nedrivna, och en storartad centralstation är nu uppförd.
Vi togo vårt nattkvarter i Hotel Schwan, märkvärdigt
emedan det var där som Bismarck avslutade freden med
Frankrike 1871. Jag använde förmiddagen med att
flanera i staden. Gatorna, mindre reguljära och enformiga
än i Berlin, äro breda, och rikt utstyrda butiker visa de
betydliga framsteg, tyska konstindustrien gjort på de
senaste 20 åren. Bland nyare byggnader utmärker sig
Börsen genom sin eleganta arkitektur i renässansstil. Café
Bauer, vars fasad krönes av 4 lejon, dragande en vagn,
som köres av en kolossal Ryktets gudinna, är av en
imponerande karaktär, ehuru byggnaden synes mig överlastad
av magra konsoler utan annat än dekorativt ändamål.
Efter ankomsten till Basel, då vi intogo vår supé
därstädes, märkte vi vid ett annat bord och vändande ryggen
åt oss en svartklädd äldre dam med en lur i örat, som,
omgiven av 3 uppassare, ideligen begärde detsamma: »Geben
Sie mir Zuckerdrinken». Garsongerna stirrade frågande
på henne. Denna dryck var tydligen för dem okänd.
»Haben Sie nicht Zuckerdrinken?» »Nein.» En skymt av
den törstiga damens profil upplyste oss att det var den
döva generalskan W., som reser ensam och är på väg till
Rom. Av fruktan att få henne till ressällskap visade vi
vid detta tillfälle föga ridderlighet och vände oss så, att vi
ej kunde bli igenkända.
S:t Gotthardsvägen är så ofta beskriven, att jag
inskränker mig till att i minnet återkalla det majestätiska
skådespelet av de snöbetäckta, nästan lodräta snöbergen,
som spegla sig i Zugsjöns kristallklara och lugna vatten.
Själva den lilla staden Zug vid ändan av sjön var alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
