Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har knif.»
»Och då tycker du dig vara säker! — Vänta få vi
se, om du inte kryper i skrinet för den här.»
Han böjde sig ned och tog upp en väldig trädgren,
som han svängde öfver sitt hufvud som en klubba.
Jonas drog sig ett par steg tillbaka. Hans följde
efter, och det tunga trädstycket hven genom luften
med ett olycksbådande ljud, men utan att träffa.
Hök bara skrattade och kallade Hans för »Simson»!
Och en Simson var han också. Högväxt,
axel-bred och med ett par väldiga näfvar, som mången
gång på lek bräckt en bordskifva inne på någon
öl-krog. Han såg ut att kunna krossa Hök lika lätt
som man kramar sönder ett urblåst ägg mellan
fingrarna.
Men mot styrkan kunde Hök ställa smidigheten i
rörelser och en uddhvass klinga — fördelar, hvilka
uppvägde Hans’ väldiga klubba och ovanliga
kroppskrafter.
»Ännu en gång ber jag dig, gamle gam, att lämna
igen den där plånboken,» sa’ Hans och stödde sig tungt
på trädgrenen.
Hök passade på i ett obevakadt ögonblick och
kastade sig öfver sin fiende samt stötte knifven i bröstet
på denne.
Den sårade vacklade några steg tillbaka, kastade
ifrån sig klubban och gick blindt lös på Jonas, i det
han under vilda förbannelser skakade sina knutna
händer i luften.
Jonas Hök vek undan ned emot strandsluttningen,
men där gensköt IyUmp-Hans honom och vred knif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
