Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
infamt och kunde inte afhålla sig från att taga fram
sitt silfveretui och tända en äkta turkisk.
När detta var gjordt, grep han tag i dörrlåset för
att öppna, men han tvekade och förblef stående med
rynkade ögonbryn och cigarretten mellan läpparna. —
Hvarför öppnade han inte?— älskade han henne då
inte längre? — Jo, det gjorde han visst! . .. det skulle
han väl visa?
Han vred beslutsamt om dörrlåset och steg in.
Det var köket.
Här inne stack det gemena matoset honom ännu
skarpare i näsan, och en tät slöja af blå rök låg
utbredd öfver föremålen.
Maria stod vid spiseln och blåste på de rykande
bränderna för att få dem att fatta eld.
Det syntes, att hon icke väntat honom: hon var
vårdslöst klädd, hade håret illa uppfäst och stod i
strumpfötterna; — ansiktet var blossande rödt af
värmen från spiseln.
Då hon fick se honom, gaf hon till ett litet anskri
och dolde ansiktet i händerna af blygsel.
Stackars barn! — hvarför skulle Bob komma just
nu? —
Hvart hade hans drömmars ideal tagit vägen? —
— i denna unga flicka, som stod där vid spiseln
rodnande och förlägen, med sot på händerna, kunde han
icke återfinna henne, som lotsat hans jakt fram mellan
skären i den beckmörka höstnatten och under
stickande storm. Henne hade han trott sig älska, —
öfver henne hade det hvilat hafvets skimmer, men
öfver denna låg endast en blåaktig slöja af rök, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
