Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom inte. Fruktträden klädde sig hvita, änderna
kommo fram i vasskanterna med sina ungar,
smultronen glödde längs åkerrenen, och sädesfälten gingo
i gyllne vågor. — Maria väntade, men Bob kom inte.
Så började löfskogen skifta i gult och rödt,
sädessky-larna paraderade på åkerfälten, och svalorna började
sina flygöfningar — Maria väntade, men Bob kom inte.
Då visste Maria, att hon var glömd och förgäten,
förgäten och glömd, och hon drog ringen af sitt finger
och gömde den i den hemligaste vrån i dragkistan.
Men i hufvudstaden flögo vid den tiden hvita
lappar omkring till Bobs vänner och bekanta. Det var
fina, glänsande kort, och på dem stod tryckt:
Robert Hillman
Gerda Linder
Och Strykern, som nu var magasinskarl hos
firman Hillman & Kompani, svor på, att vackrare
fästmö hade ingen grosshandlare i stan.
Och vacker var hon också, pengar hade hennes
pappa på banken, och hur kokett hon var, det visste
spegeln och balkavaljererna.
Bob var lycklig.
Men då Maria fick veta allt detta, sände hon Bob
ringen tillbaka, inlindad i silkespapper, tog gubben
Karlsson i famn och skrattade, så att tårarna stodo
henne i ögonen.
»Nu, far,» sade hon, »nu gifter jag mig med Olle
Österman!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
