Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar nedsvärtadt af sot, skjortärmarna uppkaflade
till armbågen. För resten såg han ny tvättad och
upp-snyggad ut, och i vänstra handen bar han en vacker,
kanske något grann blombukett, som han höll långt
ifrån sig af fruktan att skrynkla ner det genombrutna
papperet eller komma det sotiga förklädet att
vidröra de fina doftande blommorna.
»God dag, madam Holm!»
Han nickade åt den gamla och gick" fram till
kistan, men tyst och lätt, som var han rädd att väcka
den, hvilken hvilade i den.
»Hon är allt sig lik,» sa’ han och såg på madamen
för att få sin åsikt bekräftad.
»Den där buketten har allt kostat honom sina
modiga 75 öre,» svarade denna och böjde sig fram för
att uppfånga doften af blommorna.
»Det blir min sak, det,» sa’ smeden och lade
buketten bredvid den döda. »Där skall du ha, liten,»
till-lade han i en mild, smekande ton, »där ska du ha
liten! ... du behöfver inte skämmas för den, när du
vaknar en gång, — nej, det behöfver du sannerligen
inte!»
Och så böjde han sig ned öfver liket och kysste de
små vaxhvita händerna, medan han hade sina egna
på ryggen.
»Och nu adjö med dig, liten! . . . Adjö, solstråle!.. .
det blir mörkt nu!»
Han strök sig ett tag öfver ögonen med afvigsidan
af handan, såg ännu en gång på den döda och så — bort.
»Hvem var han?» frågade jag.
»Det var hofslagar-Göran, det!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
