Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då hon fick se den på stolarna ställda likkistan,
genomilades hon af en darrning och jag såg, hur
kransen skälfde i hennes hand.
I nästa nu frasade hennes sidenklädning förbi mig,
och jag kände i detsamma en svag doft af violette de
Parme i luften.
Hon stannade vid kistan.
»Min Gud, så förvandlad!»
Hur kunde ni veta det, min fru? — Ni hade ju inte
sett ert barn, sedan ni födde det!
Men framför den enkla, svartmålade likkistan
tog naturen ut sin rätt, slog den till marken alla
sofis-mer, bröt den ned de skrankor, som under årens lopp
rest sig mellan modern och barnet. De bleka
läpparna tycktes hviska: »mamma, mamma, hvarför har
du inte kommit förr?» och det förfärliga var, att*på
denna enkla fråga kunde modern icke gifva något
svar.
»Mitt barn!. . . Mitt älskade barn!»
Det ljöd som en människas ångestrop, när hon gått
vilse i den kolsvarta natten och förlorat ur sikte den,
som följde henne på vägen.
Och där låg hon nu på knä vid kistan, förintad och
ångrande. Den dyrbara, spetshölj da
sidenklädnin-gen skrynklades mot de dammiga stenarna, det med
så mycken konst uppsatta håret föll i ett oredigt
virr-varr ned öfver axlarna, och de af parfym doftande
handskarna genomdränktes af tårar.
Ack, hvarför, hvarför hade ni icke kommit förr,
min fru*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
