Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vindskammare, där hon och barnen bodde, var
heller inte att förakta. Hvita gardiner, trasmattor på
golfvet om vintrarna, enkla, men snygga möbler och
doftande lackvioler i fönstret. Det hela såg
hemtref-ligt och ordentligt ut.
Men hur liten glädje hade hon icke haft af det hem,
som kostat och kostade henne så oerhörda
ansträngningar och så gränslösa uppoffringar!
Mannen hade varit obotlig drinkare, och
kasern-lifvet hade gjort honom till en rå öfversittare. Han
fordrade allt — han var ju knekt, för tusan! — men
han gaf intet, så vida man icke ville räkna de slag,
han tilldelade hustrun, då ruset steg honom åt
huf-vudet. Men så dog han — en kamrat rände sin
huggare tvärs igenom honom inne på en krog — och hur
märkvärdigt det än låter, måste jag nedskrifva det
faktum, att änkan sörjde honom länge och
uppriktigt. Karin var en människa, som inte kunde hålla
af^mer än en, som inte kunde älska mer än en enda
gång i lif vet. Och hon hade älskat den där gardisten
mer än han var värd.
Så gingo några år, utan att hon drabbades af
någon allvarsam sorg. Barnen — en flicka och två
gossar — växte upp, och modern arbetade som en myra.
Det var allt.
Men så inträffade någonting, som gjorde henne på
en gång tio år äldre, som plöjde den där djupa fåran
mellan hennes kraftigt tecknade ögonbryn och kom
hennes hår att hvitna på en enda natt.
Det är en sorglig historia. Jag vill därför vara kort.
En augustikväll med klart månsken öfver tak och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
