Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fanns något visst i den där stämman, som slog an på
henne, och ännu en gång upprepade den:
»Tar madame emot?»
Skulle hon göra detta eller icke?
Hvarför icke? — Som sagdt, det fanns något visst
i den där stämman, som slog an på henne, och så
själf va sättet att anmäla sig. Hon beslöt sig för att
ta emot. Det var ju så dödande tråkigt under de
långa kvällarna, och dessutom hade hon
betjäningen nära till hands, om man ville . . . bah!
»Sarah Bernhardt tar emot.»
Hon hade knappast hunnit uttala detta
medgif-vande, förr än en af häckarna delade sig och släppte
igenom en ung man klädd i sjömansdräkt och med
en Tom 0’Shanter på hufvudet.
»Tack! . . tusen tack!» sade han, och så svängde
han sig helt ogeneradt in genom fönstret.
Sarah började redan ångra, att hon tagit emot en
dylik vildbasare.
I nästa ögonblick stodo de midt emot hvarandra
inne i ateljén och betraktade hvarandra under en
djup och ömsesidig tystnad: han med ett litet skälmskt
leende på läpparna, hon med ett uttryck af
obeslutsamhet och förvåning.
»Jag skall låta tända ljus,» yttrade hon till sist
och närmade sig bordet på hvilket hon hade sin lilla
förgyllda ringklocka stående.
Men i samma ögonblick skyndade den okände fram
till bordet och lade sin hand på den lilla tingesten,
som hotade med att ställa till ett förfärligt oväsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
