Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Villerville och Trouville, där vägen tar af till Pont
TEvéque.
Jag kunde icke underlåta att för ett ögonblick
kasta mig ned i den svala skuggan under ekarnas täta
löfverk, och medan jag sträckte ut mig i gröngräset
begagnade jag mig af tillfället att taga slottet litet
närmare i betraktande.
Det var uppfördt i Ludvig XIII:s stil med spetsiga
torn, stenbalkonger, flöjlar i öfverflöd på taken och
rännor, som mynnade ut i grinande drakhufvuden.
Öfver både slott och park hvilade djup tystnad,
endast då och då störd af springbrunnens plaskande och
bofinkarnas sång. Här var sannerligen stället för
den, som af en eller annan orsak ville vara ensam, ville
vara ostörd, ville vara glömd. . .
Och att hon, denna svartklädda kvinna, som
vandrade fram och tillbaka i en af de skuggrika alléerna
lifligt åstundande det, var jag säker på från första
stund jag såg henne: denna sänkta panna, detta drag
af djup melankoli öfver ögonbrynen — framför allt
denna sorgsna blick sade mig bättre än någonting
annat, att det endast var ensamheten hon åtrådde,
endast minnet af det framfarna, som gaf hennes lif
något värde: det är ju understundom ljuft att lefva
endast för att kunna minnas. . .
Hennes namn var Blanche Huon, hertiginna af
Targis.
Jag återsåg henne"1 aldrig sedan och hade heller
aldrig sett henne förr än i Chateau des Réves’ slottspark,
men jag fattade från första stund ett så lifligt intresse
för henne, att då jag på hösten vid min återkomst till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
