Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men en natt stod Paul ensam på skeppsbryggan
och spejade full af ångest ut i mörkret.
»Då lyses vattnet upp med ens på skeppets läsida,
fallrepstrappan glider ut af sig själf och uppför den
sväfvar en luftig gestalt. Det var Bliss, dimmornas
och stormens dotter, blond som edra engelskor på
plagen i Trouville, med ögon svarta och flammande
som en spanskas och växt som en parisiska.
»Hon älskade Yvonnettes Paul, och hon räddade
honom och hans skuta i sista ögonblicket. Men
endast mot det löfte, att han hvarje skottår skulle
tillhöra henne. Då skulle hon vänta honom på ön Sercq,
midsommarnatten.
»Paul svor att komma.
»J a, kommer du inte, då ve alla af ditt yrke. Min
hämnd skall drabba hvarje fartyg och Kanalen skall
jag hölja med lik och spillror, ty jag har älskat dig
till galenskap.»
»Och hon sträckte sig upp mot honom och fäste en
lidelsefull, men isande kyss på hans läppar. Så gaf
hon till ett klingande rop och fördes bort, buren af
sina luftandar.
»Men stormen bedarrade, solen trädde blodröd fram
i öster mellan de slitna skyarna. Paul var räddad.
Med ära och berömmelse återvände han till Rouen
med det svarta ölet åt prästerna.
»Nu ämnade man fira bröllop. Detta skedde äfven.
Och det var skottår.
»Men Yvonnette lärde snart Paul att i hennes
armar förgäta alla andra kvinnor, och då glömde han
äfven löftet till Bliss, {Jati for inte till den vilda*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
