Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S:t Michel. Han sof om dagarna och arbetade om
nätterna, arbetade som en galning, och när han tog
sig någon stunds hvila, gick han ut på balkongen
och rökte cigarretter, medan han lät blicken sväfva
ut öfver de tysta kvarteren och stanna på Notre-Dame,
hvars väldiga massa aftecknade sig med torn och
ut-språng mot den djupblå natthimlen. Och här, i
denna undangömda tillvaro, ensam med sina böcker
och sina minnen, växte Henri ut till skald. Och allt
efter som han märkte att hans stil blef mera mogen,
att hans tankar fingo originalitet och djup, stadgade
sig hans föresats ?tt göra det namn, som nu var
sud-ladt och glömdt, äradt och aktadt. Henri hade fått
ett mål, hans energi var väckt. Nu gällde det att
segra eller falla.
Men det var icke endast en strid för äran, utan också
för tillvaron. Som hans stränga sj älf kritik af höll
honom från att öfverlämna till trycket dessa flyktiga
skisser och världsföraktande vers, som han roat sig
med att nedskrifva på lek, på måfå, medan han ännu
lefde sybaritens lif, så var han ständigt i
penningförlägenhet. Ofta frestades han att gå till en förläggare,
men då kom han att tänka på det där vattenhaltiga
poemet i le Monde illustré, som han redan hade på
sitt samvete, och så förlorade han smaken att bikta
flera af sina litterära ungdomssynder. Han svalt
och arbetade, gömde, hvad han skref, skref nytt och
rättade det gamla, och så småningom segrade han
öfver de tekniska svåiigheterna, och en vacker dag
låg till sist ett poem på hans skrifbord — ett poem,
som han var nöjd med. Han läste det, läste det väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
