Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu ha svalorna flyttat!»
Det var lilla Karin Solsken — som vi kallade
henne — som anförtrodde mig detta, då jag en
genomskinligt klar höstdag steg ut på den af rödt vildvin
täckta verandan.
»Nu ha svalorna flyttat!»
Och hon pekade i barnslig sorg upp mot de
öfver-gifna svalbon, som kransade taklisten.
Hon hade rätt, min lilla åttaåriga vän. Svalorna
hade flyttat tidigt i den violetta och orangefärgade
morgongryningen, flyttat för att inte återvända förr
än nästa vår, och jag kan icke neka till, att jag delade
barnets saknad.
Det var ju det första, säkra hösttecknet —
signalen att ett vaktombyte hade ägt rum mellan sommaren
och hösten. Nu skulle det bli så tyst i mitt
arbetsrum, och jag skulle inte längre få skrifva vid
svalkvit-ter.
Ty ni skall veta att ofvanför mina fönster hade
svalorna byggt sina bon, fostrat sina ungar, hållit sina
flygöfningar och kvittrat hela sommaren om. Vi hade
lärt känna hvarandra och blifvit goda vänner. De
slogo sig utan tvekan ned på fönsterblecket och
berättade om lif vet i sin luftiga värld, de biktade sina
hushållsbekymmer, anförtrodde mig sina äfventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
