Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att någon gång ditt hjärta lågat
och gjort allt galet, om det fått!
Det vintern var, som tvånget lade,
som snörde dig i etikett,
ty klart för mig jag alltid hade:
hon och naturen äro ett.
Men nu, när sommarsol förgyller
hvart strå, hvart blad den träffar på,
den tjuguårigt hjärta fyller,
och eld få dina ögon då.
Nu är till fjäril om du danad,
och ur ditt pälsverk flugen ut,
din fägring blir en aldrig anad,
om också du var skön förut.
Nu känner jag min härskarinna —
i bluslif och i sommarhatt
förförisk såsom ingen kvinna —
välkommen, dårskap, köld, godnatt!
Och där du, stödd mot parasollet,
på vaktparadens hvirflar hör,
du liknar Venus själf, det trollet,
som dödar eller lyckliggör.
1807.
Vaknad sång.
Vårens första fägring —
du, den underbara —
hvad kan mera likt
min svenska flicka vara?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
