Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ystra, uppsluppna glädjen,
som kransad med vinlöf är,
och hvars festligt fladdrande gördel
doftande rosor bär.
I bacchantens glimmande ögon
en återspegling du ser
af den eviga ungdom, som alltid
älskar, skämtar och ler.
Och rundt kring den yra flocken
jublar en samfäld kör,
som väl för en tid kan tystna,
men som aldrig, aldrig dör.
Ty glädjen är oförgänglig;
den föddes ej för en dag,
den tillhör, så väl som sorgen,
människosläktets jag.
Så länge som släktet varar,
så länge världen består,
den som en elektrisk gnista
från släkte till släkte går.
Den gnistan hos Bellman tände
snillets flammande glöd,
och lekande strödde han pärlor
omkring sig bland sorg och nöd,
sånger, som djupt ha träffat
den tid, som kallades hans,
toner, som ännu dallra
i hela sin skära glans.–
Du, unga, spirande släkte,
som tillhör en annan tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
