Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ert larm må fritt mig hinna —
er tunga har ej gift —
den svärtar ej en kvinna,
den smädar ingen grift.
Där ute hafvet glänser,
oändligt, himmelsblått —
jag drömmer, inga gränser
det har som rymden fått.
Min ekas segel spända
bli hvita vingars par —
mot land, af ingen kända,
i morgonglans jag drar. . .
Solö 1896.
»En passant»
I gyllne morgonstund, när fjärdens vatten,
jungfruligt kyskt, i stilla slummer låg
och drömde om den flydda sommarnatten —
då jag dig första — enda gången såg.
Marinblå klänning, läderskärp om lifvet
och korpens fjädrar i en blekgul hatt —
det var din dräkt, men aldrig fås beskrifvet,
hur väl den klädde, och hur väl den satt.
På bryggan stod du, stolt som en prinsessa
från något jaktslott, gömdt i dunkel skog; —
förförisk ifrån fotabjäll till hjässa,
du strålade af ungdom, när du log.
Och måsens vingar nära nog dig smekte,
när han kring bryggan gjorde sina slag —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
